Twilight  News

Alla inlägg under augusti 2010

Av Sofie - 29 augusti 2010 20:50

Peter Facinelli har på sin Twitter berättat att den personen som vann lunchen med honom på eBay tyvärr var en bedragare.


Auktionen finns alltså uppe nu igen HÄR. Just nu ligger det högsta budet på 4625$ vilket är hela 35930,24 kronor. Och då är det ändå nästan 5 dagar kvar man kan bjuda på.


För mer info om lunchen med Peter, klicka HÄR.


Kram!

//Marielle=)

Av Sofie - 28 augusti 2010 20:38

 


Vad fan tänker man på när man skriver en sådan här kommentar? Jag skrev klart och tydligt i slutet på inlägget att jag inte godkänner icke-konstruktiva kommentarer.


Vad i HELVETE tror man att man tillför? Hur fan tänkte du "petra petrini"? Kan du berätta det för mig tror du?


Porr?!?!?! Alla ni som tycker det borde gå in på http://www.fanfiction.net/ och läsa valfri fanfic med ratingen M. Där är det detaljerade sexscener med både det ena och de andra. Jag skrev att de hade sex för att historien krävde det för att vara trovärdig. Stephenie Meyer skrev i Så Länge Vi Båda Andas att sex skapade ett starkt band och förändrade vampyren fullständigt för alltid. Rosalie och Edward behövde det bandet och den förändringen.


Jag är ledsen över att det kommer ett sånt här inlägg som ingen eg vill läsa men jag känner mig tvungen att ventilera.


//Marielle

Av Sofie - 26 augusti 2010 20:10

Här kommer del två av kapitel 9 upp. Det här kapitlet blir riktigt långt, så det kommer en del tre senare. Nåja, jag ska inte tjata, enjoy!


Kapitel 9 - Del 2


”Okej. Som du vet så levde Carlisle ensam i många år, sen så förändrade han mig 1918. Några år senare så hittade han Esme på bårhuset och förändrade henne också. Och som du vet så är ju dem ett par.” började Edward.

”Nähä.” fnös Jacob. ”Det hade jag verkligen ingen aning om.” Edward bara skakade på huvudet och fortsatte.

”Sen efter ytterligare några år så bodde vi utanför New York. Och en natt kom Carlisle hem med Rosalie.” Nu lyssnade Jacob mer intresserat, min historia hade han aldrig hört.

”Jag hade blivit misshandlad och våldtagen av min fästman och hans vänner dagen innan vårt bröllop. Carlisle hittade mig på gatan, han kände lukten av allt blod.”

”Trevlig fästman du hittade.” sa Jacob och gav mig tummen upp. Men innerst inne tyckte han synd om mig. Det skulle jag genast ändra på.


”Jag hämnades givetvis. Jag dödade dem, en efter en.  Jag sparade Royce, min fästman, till sist. Så han skulle veta att jag var efter honom.” Jag log för mig själv. ”När jag till sist dök upp så var han livrädd. Han hade låst in sig i sitt sovrum och hade två beväpnade vakter utanför. Jag dödade dem. Sen öppnade jag dörren. Rädslan jag såg i hans ögon är obeskrivbar. Jag hade på mig en bröllopsklänning och eftersom jag fortfarande var en nyfödd så var mina ögon röda. Eftersom jag inte ville dricka deras smutsiga blod var jag tvungen att vänta innan jag satte min plan i verket.”


”Jag har aldrig slutat förvånas över att du klarade det utan att faktiskt dricka blodet.” sa Carlisle förundrat. ”Jag har aldrig sett den sortens självkontroll förut, förutom hos Bella men hon fick en sådan lång tid att förbereda sig på.”


”Blod var det sista jag hade i tankarna när jag mördade dem. Jag ville ha hämnd. Jag behövde hämnd. Det överskuggade allt.” sa jag enkelt. För det var precis så enkelt.

”Okej, miss Hale, jag ber hemskt mycket om ursäkt för alla gånger jag förolämpat er. Jag hoppas innerligt på att jag inte ingjutit något slags hämndbehov i er.” sa Jacob och gjorde en halvdan bugning över bordet. Halvt på allvar, halvt på skämt. Jag började skratta. 

”Jag känner inget som helst hämndbehov för tillfället men passa dig noga.” sa jag och blinkade. De andra var förvånade. Inte så konstigt i och för sig. Det hörde inte till vanligheterna att jag skämtade med Jacob.

”Okej, om vi återgår till historien.” sa jag snabbt. ”Edward och jag avskydde varandra, från första stund. Han tyckte jag var ytlig och självisk och jag i min tur tyckte han var sur och otrevlig. Vi hade rätt om varandra kan man säga. Men i alla fall. Jag blev kär i Edward.” sa jag dramatiskt. Effekten blev som jag hoppats på. Jacob tappade hakan och inombords skrattade jag.


”Givetvis hörde han det i mina tankar, men han sa inget. Sen bör du väl veta att eftersom vår sinnesstämning är så stabil så förändrar starka känslor oss för alltid. Sex till exempel. Det knyter ett livslångt band.” sa jag rättframt.

”Ehm, jaha…” sa Jacob tveksamt. Sex var inte något han brukade diskutera med mig så han var lite generad.

”Edward blev kär i mig också. Och när han berättade det för mig när han och jag jagade tillsammans hade vi sex. Det knöt ett band mellan oss.”

”Men Emmett då?” frågade Jacob. ”Hur kom han in i bilden?”


”Edward fick ett anfall av ridderlighet och tyckte inte att han var bra nog åt mig.” sa jag och himlade med ögonen åt Edwards håll. ”Så han lämnade mig.” sa jag med en svagare röst. Det gjorde ont bara att tänka på det. ”Bara några dagar senare hittade jag Emmett när jag var ute och jagade. Han påminde väldigt mycket om min väninna Veras son Henry. Ja, hon var min väninna när jag var människa. Och jag var väldigt avundsjuk på hennes son, jag har alltid velat ha egna barn. Så när jag hittade Emmett kunde jag inte lämna honom. Jag var helt förstörd för att Edward försvunnit och jag behövde något att leva för igen.”

”Okeeej.” sa Jacob lite smått förvirrat.

”När Emmett var ungefär en månad gammal kom jag tillbaka.” sa Edward allvarligt. ”Men då var det givetvis försent.”


”När jag och Alice kom hit förstod vi efter ett tag vad som stod på.” sa Jasper. ”Eftersom vi höll oss rätt mycket för oss själva så hörde Edward aldrig det i våra tankar. Vi bestämde oss för att inte lägga oss i för när vi bestämde oss för att berätta såg vi Emmett ge sig av för att dö. Det fanns inget vi kunde göra förutom att låta det hela vara.”


”Jag var så upptagen med att själv vara olycklig så jag märkte aldrig något.” sa Edward.


”Så det här pågick hur länge?” frågade Jacob.

”Fram tills Bella flyttade till Forks.” sa Edward sorgset.

”Då måste det ha pågått i nästan 70 år.” frågade Jacob häpet. Edward nickade.


”Sen vet du ju vad som hände.” sa Edward.

”Du lämnade henne också.” sa Jacob lite självbelåtet. ”Du gjorde exakt samma misstag igen. Eller ja, från min sida sett var det inget misstag men det var ju ett för dig.”

”Och det tror du inte jag har tänkt på?” frågade Edward misstroget. ”Men jag ångrar det inte egentligen. Jag gjorde det för att Bella skulle vara säker. Hon dog nästan två gånger på grund av mig och min värld innan jag lämnade henne.”


”Sen höll hon på att dö några gånger till.” påpekade Jacob. Han hade aldrig riktigt släppt att Bella valt Edward över honom. Uppenbarligen.

”Ja.” sa Edward trött.

”Och du lämnade henne inte en gång till.” sa Jacob.

”Neej.” sa Edward, nu med en förbannad klang i rösten.

”Varför?” frågade Jacob i en ton han trodde var oskyldig. Den var anklagande. Väldigt anklagande.

”För att jag älskade henne ditt pucko! Jag älskar henne fortfarande. Jag älskar bara Rosalie mer, det är allt.”


”Såå. Lugna ner dig. Vad hände som hindrade dig och Bella, och Emmett och Blondie, att leva nästan-lyckliga?”

”Emmett.” sa Edward sa Edward och skrattade när han såg Emmetts min.

”Tack för den!” sa Emmett förargat. ”I och för sig är det sant men ändå.  Ja i alla fall. Saker var inte så bra mellan Rosalie och mig. Det enda hon tänkte på var sig själv. Nu vet jag ju att hon gjorde det för att inte tänka på Edward men då trodde jag att hon bara var självisk helt enkelt.” Jacob nickade.


”Sen när Bella kom till Forks och Edward började träffa henne blev jag fascinerad. Hon var den totala motsatsen till Rose. Utseende var inte viktigt för henne. Fascinationen fortsatte men strax innan bröllopet blev Edward förbannad på mig. Han hade misstolkat det hela och trodde jag var kär i Bella. Och han berättade om hur Rose aldrig varit min.” Emmett sänkte blicken. ”Sen när Bella var förändrad och kampen om Renesmee var över så berättade jag i min tur för henne när vi jagade tillsammans. Och ja, vi blev liksom hopfösta. Vi tröstade varandra och det växte till något större.”


”Och under tiden betedde jag mig väldigt illa.” sa Bella sakta. ”Jag kunde inte se på Edward. Jag undvek Renesmee för att hon påminde mig så otroligt mycket om honom.  Sen fick jag för mig att jag var viktigast av alla. Min sköld spelade en stor roll i vår vinst mot Volturi. Men jag drev det till ohyggliga höjder. Jag tränade mycket på min sköld, jag var tvungen att skydda Emmett. Även om vi inte var i samma rum. Det var svårt men jag blev bättre.”


”Herregud Bella.” sa Jacob och himlade med ögonen. ”Jag sa ju att du skulle välja mig.” Bella började skratta.


”Om jag inte hoppat ifrån den där klippan är det mycket möjligt att det blivit du och jag till slut.” log Bella. ”Det vet du. Men jag hade levt i en livslång skräck att du skulle präglas på någon.”

”Nåja, allt blev ju bra tillslut.” sa Jacob glatt.


”Det är en grej till.” sa jag. ”Jag har en gåva. När jag är runt andra vampyrer med gåvor så kan jag göra vad de gör.”

”Så just nu kan du alltså höra tankar, påverka känslor, se framtiden, skada folk, hitta folk plus att du har en mental sköld?” sa Jacob chockat.

”Ja, det var väl en trevlig sammanfattning av det hela.” sa jag och log ironiskt.

”Så det räcker inte med att hela min flock och Edward hör mina tankar utan du ska naturligtvis också göra det.” sa Jacob med en grimas.


”Det är inte allt.” sa jag och log. Bara lite hånfullt. ”Jag tar gåvorna en nivå högre.”

”En nivå högre?” upprepade Jacob och lät som en papegoja. En korkad papegoja.

”Alices gåva till exempel.” sa jag. ”Hon ser varken dig eller Nessie i sina versioner. Det gör jag.”

”Men hur går det till?” frågade Jacob häpet. ”Alice kan inte se oss för att hon inte varit oss. När var du en varulv eller en halvvampyr sist?”

”Det där är bara en teori Alice har, det vet du. Hur kommer det sig egentligen att hon kan se framtiden över huvud taget? Vi vet inte, ingen vet.”

”Okeej, var det allt då?” frågade Jacob.

”Nej.” sa jag och fick hejda en impuls att börja gapskratta. Jacobs min var oslagbar. ”Det är inte bara de övernaturliga gåvorna jag övertar. Edward t.ex Han är snabbare än resten av oss men förut när vi letade efter dig och Ness så kunde jag springa lika snabbt som honom. Min törst är obefintlig. Det har jag från Carlisle, och kanske även från Bella.”


”Varför hände det här nu? Brukar inte era vampyrgåvor märkas från det att ni skapas?” frågade Jacob.

”Jo, du har rätt.” medgav Carlisle. ”Jag har aldrig sett något sådant här under mina år.”

”Jag har inte heller sett något sådant här fall.” sa Jane. ”Jag tvivlar på att Aro, Marcus eller Caius sett något sådant här heller. Jag skulle förmodligen vetat. Du såg inget sådant här innan jag kom Demetri?” frågade Jane.

”Inget som ens liknade det här.” svarade Demetri.


Så, säger som vanligt: Läs och kommentera konstrukivt. Personliga angrepp och icke-konstruktiva kommentarer av typen "Det här suger!" publiceras inte eftersom de inte tillför något som helst av värde.


Kram!!

//Marielle=)

Av Sofie - 23 augusti 2010 23:29

Hallå!


Eftersom kapitel 9 på Roses hittills är på 3600 ord så har jag beslutat mig att dela upp det på minst två delar. Mina andra kapitel har varit på c:a 1700 ord så det här är riktigt långt. Men här kommer första delen=)


Roses - Kap 9, Del 1


”Jag förstår vad du menar.” sa jag till Jane. Vår diskussion var inte avslutad. ”Jag har mycket mer än vad andra har.” medgav jag.

”Det var det jag ville att du skulle förstå.” sa Jane bittert.


”Du kan också få en familj.” sa Esme. ”Du, och Demetri givetvis, får gärna ansluta er till oss. För gott.” fortsatte hon varmt. Jane ryckte till. Hon hade inte tänkt i de banorna.

”Kanske.” sa hon tveksamt.


”Men det har sina regler att vara en Cullen.” sa Emmett.

”Inget människoblod.” sa Carlisle. ”Det är vi stenhårda med. Misstag accepteras givetvis, men vi har noll tolerans på medveten jakt.” sa han med ett tonfall som inte tålde motsägelser.

”Jag har levt på människoblod i 800 år Carlisle.” sa Demetri hätskt. ”Du har aldrig smakat såvitt jag förstått, du vet inte hur det är.”

”Det är sant att jag aldrig smakat det.” medgav Carlisle. ”Men Jasper har. Du vet ju hur han var med i krigen i Södern och det bloddrickandet var så okontrollerat. Han klarar av vår… Diet. Det kan du också göra.”


”Jag vill stanna.” sa Jane och överraskade oss. ”Ni erbjuder en familj. Det är mer än vad jag någonsin haft. Inget kan förmå mig att gå tillbaka och inget kan förmå mig att vara ensam. Inte om det inte är det enda alternativet.”


Det var så att jag nästan rös till. Visst, jag kan inte få gåshud längre, men strunt samma. Det Jane sa var vackert på något sätt. Hennes smärta var så påtaglig och jag led med henne.  Vem hade kunnat tro att Jane skulle vara sådan här? Inte jag i alla fall. Och med tanke på hur Edward kämpade för att inte börja skratta bredvid mig så inte han heller.


 ”Ni tar en stor risk om ni tar emot oss.” sa Demetri. ”Aro släpper oss inte bara sådär och det vet ni.”

”Men han kommer inte kunna hitta er.” sa Edward glatt.


”Ett liv ständigt på flykt lockar inte.” sa Jasper ogillande. ”Det kommer vara en kurragömmalek som varar för all evighet, och visst, vi kommer vinna den. Det ser Alice till. Och Rosalie i och för sig. Men vi vinner en strid också. Och det skulle Rosalie se till.”

”Vi kan inte förinta Volturi.” flämtade Esme.

”Jag gillar den idén.” sa Jane nöjt.


”Det är något med Felix som får mig att vilja slita honom i stycken.” sa Emmett fundersamt. ”Jag håller med Jasper.” sa han glatt och dunkade sin bror i ryggen. De flinade mot varandra.

”Men herregud, ni är ju dumma i huvudet. Du med Jane!” sa jag förtvivlat. ”Det är din tvillingbror du kommer slåss mot i så fall. Du och Demetri kan inte slåss emot de som ni levt ihop med i hundratals år!”


”Jag kan inte slåss emot min bror. Men de andra kunde jag inte bry mig mindre om.” sa Jane bistert.

”Du skulle gärna vilja döda mig också va?” frågade Demetri med ett snett leende.

”Om du hade varit på deras sida – Med glädje.” svarade hon glatt. Jag tryckte bort Bellas sköld från mig ett ögonblick.

Jag hoppas att hon ljuger Edward.” tänkte jag och släppte sedan på skölden igen Eftersom alla utom jag själv var under skölden hörde jag inte deras tankar. Men han skakade på huvudet.  Om jag ska vara ärlig är Jane riktigt konstig.


”Men hur tror du Alec vill göra Jane?” frågade jag.

”Om han tvingas välja mellan mig och… Aro väljer han mig. Men han måste få chansen.” sa hon dystert.


”Och en chans till det måste han få. Om vi möter Volturi i strid så dödar de Alec i samma sekund de förstår att Jane är med oss. Aro är sådan. Hellre döda än låta gå.” sa Carlisle.


”Varför möta dem i strid?” invände Alice. ”Vi kan ta dem hur lätt som helst i Volterra.”

”De måste få en ärlig chans Alice.” sa Carlisle.

”Varför då?” envisades hon.

”För att våra liv inte är värda mer än deras. De har gjort en otrolig insats i vår värld i tusentals år. De odödliga barnen, krigen i Södern.” sa han. ”Du såg deras uttåg Jasper. De räddade situationen där.” sa han med blicken fäst på Jasper.


”Och om vi lyckas döda dem vem ska göra deras jobb? Är det här ens en idé som går att genomföra?” sa Carlisle uppgivet.

”Jag blir gärna medlem av ett nytt garde.” sa Demetri. ”Ett ärligt garde.” 

”Samma här.” instämde Jane. ”Alec också.”


”Men vi kan inte… Vad är det ni säger?” frågade Carlisle med uppspärrade ögon.

”Enligt mig är Volturis era över, och Cullens ska precis börja. Med dig som ledare.” sa Demetri med ett snett leende.

”Men det går inte.” invände Carlisle. ”Jag vill fortsätta arbeta som läkare och hjälpa människor.”

”Men du behöver i och för dig inte bli nästa Aro. Edward kan axla den rollen. Du kan bli inkopplad som konsult när det behövs.” sa Demetri och blinkade.

”Jag!?!” frågade Edward chockat. ”Vad är det med dig egentligen, har du slagit i huvudet nyss eller något?” fortsatte han upprört.

”Du skulle faktiskt passa bäst Edward.” sa Jane tankfullt. ”Ingen kan ljuga för dig.”

”Rosalie passar ännu bättre!” invände han. ”Eftersom hon behärskar alla gåvor runt omkring henne så kan ingen någonsin överbemanna henne.”

”Det är faktiskt sant.” sa Jane.


”Ska ni kröna mig nu eller väntar vi tills Volturi har fallit?” frågade jag ironiskt. ”Varför ens ha en ledare? Kan vi inte bara vara en grupp som tar gemensamma beslut?”

”Det behövs en som har det sista ordet. Det behövs en frontfigur att frukta.” sa Demetri.

”Men jag vill inte bli fruktad.” sa jag upprört.

”Det behövs en frontfigur att respektera då. Om du föredrar det ordvalet.” sa Demetri lugnt. ”Och du skulle passa som det. Ingen skulle kunna sätta sig upp emot dig med din gåva. Och det faktum att du är vackrare än någon annan vampyr jag sett under mina år gör dig unik.”

 

”Min skönhet drev mig i fördärvet en gång. Jag tänker inte låta den förstöra allt en gång till.” sa jag iskallt.

”Du skulle vara skyddad.” invände Demetri. ”Och du vet att jag inte menade det så.”

”Måste vi diskutera det här nu?” frågade jag.

”Det måste vi nog faktiskt. Vi har ont om tid. Snart kommer Aro undra vart jag och Demetri är och då är det bäst om vi har en plan.” sa Jane.

”Jane har rätt.” medgav Carlisle.


”Okej, okej, vi kan göra upp en plan. Men kan vi vänta med ledardelen?” frågade jag nu lätt hysteriskt.


”Men är vi överrens om att vi vinner mot Volturi så tar vi deras plats?” frågade Demetri.

”Jag är med.” sa jag. ”Som ledare, om det är vad alla vill.” sa jag uppgivet. ”Men jag ser helst att vi väntar med det beslutet.”

”Jag är också med.” sa Edward.

”Jag med.” sa Alice.

”Jag med.” sa Jasper.

”Jag med.” sa Bella.

”Jag med.” sa Emmett.

”Jag med.” sa Carlisle.

”Jag med.” sa Esme.

”Jag med.” sa Jane och började skratta. Glatt. Inte visste jag att Jane kunde skratta ickehånfullt. Märkligt.


”Efter den här lilla upprepningen så är vi väl ganska klara.” bönade jag. ”Om det blir en strid är det en fördel om vi har åtminstone en av vargflockarna på vår sida och för att veta det behöver vi Jacob. Och Nessie behöver få reda på att hennes biologiska föräldrar har splittrats.”

”Okej, vi tar in dem.” sa Edward och log emot mig. Han reste sig från sin plats och förflyttade sig snabbt till dörren och öppnade den.


”Jake!” ropade han.  Han fick ett ylande tillbaka och han började skratta och stängde sedan dörren igen. Tråkigt nog så kom Edward och Jacob väldigt bra överrens.

”Han kommer hit alldeles snart.” sa Edward och nickade åt mig att komma. Jag reste mig från min plats och gick fram till honom.  Bella och Emmett följde efter.

”Du kan släppa skölden nu.” sa jag till Bella. Hon nickade och gjorde som jag bad. Allas tankar flödade över mig men jag ignorerade dem. Just nu kändes de inte viktiga. Jag hörde steg närma sig, dock bara ett par. Det måste betyda att Nessie sov.

Jacob öppnade dörren, och mycket riktigt, han bar Nessie i famnen och hon sov.

”Finns det någonstans jag kan lägga Nessie?” frågade han. Och ryckte sen till när han såg Demetri och Jane. Jag såg hur han började darra och tog snabbt Nessie ifrån honom eftersom jag stod närmast.

”Sluta!” väste jag hotfullt. ”De är med oss nu och gillar du inte det kan du dra.”

”Rosalie, snälla.” bad Edward och lade sin hand på min arm. Jacob började darra ännu mer. Esme knackade mig på ryggen och när jag vände mig om så tog hon Nessie ur mina armar.

Jag lägger henne.” tänkte hon mjukt och gick iväg.


”Du och Blondie?” viskade Jacob chockat. ”Bella då? Svek du henne bara sådär? Hur kan...”

”Jake, historien är lång och om du bara lugnar ner dig kan du få höra den.” sa Edward.

”Kom igen Jake, jag är inte oskyldig. Lugna ner dig och lyssna.” sa Bella vädjande. Och hon nådde fram. Jacob slutade skaka och vi gick allihop tillbaka till bordet där Esme väntade och vi satte oss ner. Jacob stirrade misstänksamt på Demetri och Jane under hela processen. Det var faktiskt lite roligt.

”Har Nessie sovit länge?” frågade Edward.

”Bara i någon timme. Jag fick väcka henne när jag bytte form men hon somnade direkt igen.” svarade Jacob. ”Nu vill jag gärna höra den där historien.” fortsatte han.


”Den långa eller den korta versionen?” frågade Edward och log snett.

”Den riktigt äckligt långa versionen. Jag vill förstå allt.” sa Jacob utan att le.


Allt kanske blir lite too much nu, but I like it:D Vill givetvis att ni som vanligt läser och sen skriver en konstruktiv kommentar. Och som vanligt så raderar jag de som attackerar mig personligen. Tack på förhand=)

Kramar!!

//Marielle=)



Av Sofie - 22 augusti 2010 10:00

Hejsan svejsan (:


Tänk att en vecka redan har gått! Imorgon är det skola så jag ska ta och njuta av min sista dag i friheten, haha  nej så farligt är de inte ^^

Denna veckan har varit väldigt lugn på Twilight fronten men lite kul har det hänt så det kommer här i Veckans Twilight höjdpunkter ;D


Måndag 16e augusti.

Det kom ut en intervju med Matt Lantern som spelar Edward i Vampires Suck, E! online fick reda på att han var lite rädd för Twilight fansen-


“I really hope I don’t see Robert [Pattinson],” Matt joked to us on the carpet. But that wasn’t what really made him nervous…

“I’m just kidding, Rob seems like a cool guy, I’m sure he’ll laugh about [the film]. I’ve heard he has a sense of humor about it all.”


“It was the Twilight fans, the Twi-hards, who I was really worried about,” Matt said, with a smile that rivals Taylor Lautner‘s pearly whites, might we add. “But they seem to like it actually. I think the Twilight fans have a sense of humor, so it’s making it that much more fun.”


Tisdag den 17e augusti.

Vi fick nya bilder på Kristen Stewart och Robert Pattinson i Montreal tillsammans med fans :) Älskar sånna härliga bilder på dom tillsammans med fans!



Det var också då det såldes en middag med Peter Facinelli för välgörenhet, Marielle skrev ett inlägg om det så vill ni läsa det klicka här :)


Senare på kvällen kom det också ut nya heta bilder på Robert och Kristen tillsammans och denna gången var det inga fans där men paparazzis. Ja vad tror ni de här bilderna säger?



Onsdagen den 18e augusti.

Anna Kendricks (Jessica) nya film Scott Pilgrim vs. The World hade premiär i Dublin, Irland och självklart var Anna på plats :)



Xavier Samuel som spelade Riley i Eclipse spelar just nu in filmen Anonymous  tillsammans med Jamie Campbell Bower som spelar Caius. Filmen regisseras av Roland Emmerich och filmen kommer ha premiär i Usa den 25 mars 2011. Det ska vara en historisk thriller som ska kretsa kring Queen Elizabeth, the Tudors och the Cecils. Här är en bild från inspelningen :)



Torsdagen den 19e augusti.

Dakota Fanning (Jane) ska vara med i september numret av 2010s Vogue magazine för Fashion’s Night Out! Under bilden kommer en video från shootet :D



Här kommer en till ny bild och den är på Ashley Greene för hon är ambassador för mark. cosmetics. Hon ska också vara med i september numret av Marie Claire och jag måste säga att det var en mycket vacker bild på henne (:


Robert Pattinson är Glamour UK magazine’s Sexiest Man 2010! Taylor Lautnerkom på en hedersam 2a plats och inte lång efter kom Xavier Samuel på en 4e plats :)Kellan Lutz kom på en 5e plats och Jackson Rathbone kom på en 43e plats! Verkligen inte dåligt det förkänad dom verkligen :D 



fredagen den 20e augusti.

MovieMistakes.com har börjat med en lista över misstag som de har gjort i Eclipse och jag kan säga att det var inga stora fel, undrar hur många gånger de har kollat på filmen för att hitta dom :p

Här kommer två exempel-In the last scene where Edward and Bella are sitting in the sunny field, Edward is not sparkling

-The newborns aren’t all “pretty” as vampires should be.

Vill ni läsa mer misstag klicka då här :)



Enligt Mtv kommer Ashley Greene (Alice) att få presentera på 2010 MTV Video Music Awards!

“Twilight” star Ashley Greene will also be among the night’s presenters when the show goes live on September 12 from the Nokia Theatre in Los Angeles."



 Booboo Stewart som spelar Seth har tillsammans med sin syster Fivel släppt en ny låt som heter You Don’t Know Me. Den kommer här under så att ni kan lyssna på den, vad tyckte ni om den?



Lördag den 21e augusti.


Nya bilder på Bryce Dallas Howard, Jackson Rathbone och Nikki Reed har kommit ut och alla är mycket fina. Gillar Bryces örhängen :D



Det var det som har hänt denna veckan och jag hoppas ni tyckte dte var roligt att läsa! Stor kram på er alla och vill ni vet vad jag hittar på i veckan kolla då in http://sophiiek.blogg.se

Kramar Bellz :)<3


Källa 1, 2,3, 4, 5, 6, 7, 8,9,10

Av Sofie - 21 augusti 2010 03:00

Här kommer kapitel 8 av Roses, förlåt att det har dröjt men jag har haft fullt upp haha!


Kapitel 8


Vi såg varandra i ögonen i vad som verkade vara en evighet.


”Jag älskar dig.” sa jag.

”Jag älskar dig med.” svarade han mig. Vi såg varandra fortfarande i ögonen och jag ville fortsätta se in i dem för alltid. Men verkligheten hann ikapp oss.


”Vi måste ge oss av nu.” sa Alice försiktigt. ”Vi måste förklara allt för de andra.” Jag nickade medhållande och tog upp min mobiltelefon. Jag slog Carlisles nummer och väntade på svar.

”Hej, är allt okej?” frågade Carlisle oroligt.

”Allt är bra, var är ni?” frågade jag.

”I huset utanför Edmonton.”

”Vilket hus?” frågade jag förbryllat.

”Åh, du har aldrig vart där Rose, jag bodde i det ett tag i början på 1900-talet. Det är mer en stuga egentligen.” sa Carlisle glatt.

”Ehm, javisst.” sa jag roat. ”Vi kommer dit.”

”Visst, Edward vet var det ligger.”

”Ses snart, hejdå.”

”Hejdå vännen.”


Edward skrattade.

”Vadå?” frågade jag.

”En stuga.” frustade han fram. ”Det är lustigt hur man blir bortskämd av mycket pengar, det är ingen stuga, det är ett helt vanligt hus i normalstorlek.” Jag föll in i hans skratt. Ett liv i lyx var vi vana vid, det var så det var när man hade en syster som kunde förutse börstrender. Men vi skänkte mycket till välgörenhet också.


Vi började springa tillsammans. Jag släppte inte taget om Edwards hand. Stämningen var glad och jag hade aldrig varit så lycklig förut. Jag hade fått min andra halva tillbaka efter så många år. Men det hade kostat mycket. Vi hade blivit svikna på vägen och svikit andra.


Det hade inte ens gått ett dygn sen jag upptäckt min gåva och den hade förändrat allt. Eller egentligen inte. Den hade bara snabbat på händelseförloppet. Jag sjönk ner i tankar och märkte inte att vi var framme förrän Edward försiktigt la en hand på min axel.

”Vi är framme.” sa han.


Jag spände mig ofrivilligt. Jag visste att Esme och Carlisle inte skulle döma, men det kändes ändå svårt.

”Det kommer gå bra Rose.” sa Edwards kärleksfullt och öppnade dörren. Där innanför stod Carlisle och Esme med munnarna vidöppna. De hade givetvis hört Edward genom dörren. Och nu såg de mig och Edward hand i hand.


”Du och Rosalie?” viskade Esme chockat. Man kunde tro att inget skulle chockera någon av oss men det här var stort för Esme. Hon hade hoppats på oss ända ifrån början.


”Ja.” bekräftade Edward medans jag log så brett att det skulle ha gjort ont i käkarna om jag hade varit mänsklig.


”Men… Hur?” frågade Carlisle förundrat. Han var chockad över att Bella och Emmett var med oss men ville inte ta allt på en gång. Nessie och Jacob var inte här, jag hörde i Carlisles tankar att de var i området och väntade på att bli kallade.


”Berätta du Rose.” tänkte Edward. Han förstod hur gärna jag ville göra det.


”Ja, ni vet ju hur Edward och jag avskydde varandra från första början.” sa jag leende. Carlisle och Esme nickade. Demetri och Jane stod och funderade på sitt, de var inte intresserade.


”Men jag blev kär i honom...” sa jag drömmande. ”Han hörde det förstås i mina tankar men var en gentleman och sa ingenting. Jag antog att han inte besvarade mina känslor eftersom vi bara fortsatte att bråka. Sen en dag insisterade han på att vi skulle jaga tillsammans, vi brukade aldrig göra det så jag blev lite fundersam men jag tänkte inte mer på det. Ja, vi sprang i skogen i jakt på pumor och vi bråkade om något tramsigt precis som vi brukade. Då stannade Edward oss helt plötsligt, tryckte upp mig mot ett träd och kysste mig.” Jag log vid minnet, det gick inte att låta bli.


”Ja, det enda ledde till det andra och ja… Vi gjorde det helt enkelt.” sa jag rättframt. Alice började fnissa. ”Det här hände när jag nästan var två år gammal. Men Edward blev osäker. Han lämnade mig.” Min röst darrade. ”Han lämnade hela familjen ett tag, ni kommer väl ihåg?” Esme och Carlisle nickade.
”Jag hade ingen aning.” viskade Esme.

”Varför berättade ni inte? Ni måste väl ha varit tillsammans i några månader innan Edward…” Carlisles röst dog ut.


”Vi var rädda.” erkände jag utan omsvep.

”Och jag var osäker.” sa Edward skamset. ”Inte på min kärlek till Rosalie, utan på om jag var rätt för henne. Hon förtjänade, förtjänar, det bästa. Så jag stack. Sa aldrig ens hejdå till Rose. Lämnade bara en lapp.” sa Edward plågat. Jag flämtade till. Det var inte så han skrivit det.


”Edward…” sa jag försiktigt och drog fram ett litet plastfodral ur en dold ficka i min klänning. Han såg vad som var i och flämtade till.


”Jag har haft den med mig varje dag sedan dess. Varje dag.” sa jag allvarligt och tog ut den över sjuttio år gamla lappen ut ur sin låda. Den var inte i så bra skick längre fast jag hade läst den så sällan jag bara kunde. Hans handstil var så perfekt. 


Rosalie.

When you read this I am gone. This just was not right and I am sorry.

Please do not let me stop you from having a good life. A good existence.

Forgive me.

Edward.


 “Jag kan inte förstå att du sparade den.” sa Edward överraskat.

”Den har varit min högst skattade ägodel ända sen jag läste den för första gången.” sa jag lågt.

”Jag förstår inte hur jag kunde missa det här i dina tankar.” sa han bittert.

”Jag har hållit mina tankar i schack.” sa jag. ”Jag ville inte att du skulle veta, jag trodde att du inte älskade mig längre. Dessutom gjorde det för ont att tänka på dig. Jag är glad över att du inte fick reda på det här förrän nu.” sa jag.

”Varför då?” frågade Edward förvirrat.

”För om du hade förstått så hade Emmett kanske inte existerat längre. Och vi hade inte haft Ness.” sa jag sorgset.


Jag såg upp på Esme och Carlisle.

”Emmett och Bella har varandra nu. De vill vara en del av familjen.” sa jag och riktade sedan blicken mot Bella.

”Tack Rose.” tänkte Bella tacksamt. Hon kunde inte uttala orden själv. Jag log mot henne.

”Jag och Rosalie vill också vara en del av familjen. Vi måste se till att allt blir så normalt som möjligt för Nessie.” sa Edward.

”Självklart.” sa Carlisle. ”Det gäller er allihop. Men Bella, skulle du kunna förklara… Vad som hände?” frågade Carlisle med ett urskuldande tonfall.


”Givetvis.” sa Bella och berättade för Carlisle, Esme och Edward vad hon berättat för oss andra tidigare.

”Men det förklarar ju allt!” utbrast Esme glatt och gav Bella en kram. ”Jag är så glad att det utvecklade sig såhär bra!”


”Jag med.” sa Emmett. ”Men varför är Jane och Demetri här?” frågade han tveksamt. Jane lyfte blicken.


”Jag är här för att Aro inte älskar mig och Demetri är här för att han vacklade i sin tro på det underbara Volturi och inte längre kan återvända.” sa hon giftigt och blängde på Emmett.

”Åh, jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag frågade.” sa Emmett ironiskt och föll sedan ihop på golvet och skrek av smärta. Jag fick Jane att sluta och jag var förbannad.

”Jane, du kan för helvete inte göra så bara för att någon säger emot dig.” sa jag med ögon som sköt blixtar.


”Varför bryr du dig ens när du svek honom så?” frågade hon. ”Du tillfogade honom betydligt mer smärta än vad jag gjorde.” Jag stirrade sårat på henne och sprang därifrån. Skogarna utanför huset var inte bekanta och jag stannade efter en kort stund. Jag stod för mig själv i några minuter och såg blint in bland granarna. Efter några minuter så hörde jag en person närma sig. Tyngden i stegen gjorde så att jag antog att det var Emmett. Det var det.


”Förlåt att jag dröjde, men jag var tvungen att skälla ut Jane först.” sa han och log sitt obekymrade leende.

”Skadade hon dig inte då?” frågade jag förbluffat.

”Hon vågade nog inte. Alla blev skitarga på henne och jag tror att jag fick henne att skämmas lite.” sa han och flinade.

”Jane – Skämmas?” fnös jag. ”Det är väl ungefär lika troligt som att Carlisle skulle slakta alla på hela sjukhuset.”         

”Hon gjorde det.” sa han och jag trodde honom. Emmett hade nästan aldrig ljugit för mig. Och jag hade ljugit för honom under hela hans existens. Jag grimaserade av smärta. Emmett gav mig en kram men jag stötte bort honom ifrån mig.

”Jag förtjänar inte din vänlighet.” sa jag stelt.

”Rosalie, du sårade mig, sen sårade jag dig. Jag slog för guds skull till dig!” utropade han. ”Jag skulle nog säga att vi ligger lika nu, och kan börja om från början.”


Jag funderade lite på vad han sagt. Det var sant. Jag hade sårat honom, men han hade sårat mig med. Visserligen hade jag sårat honom betydligt mer men om Emmett ville ha fred, vem var jag att neka honom det?


”Okej.” sa jag med ett svagt leende. ”Det vill jag gärna.” sa jag lite gladare. Han gav mig en kram och jag skrattade.

”Ska vi gå tillbaka nu?” frågade Emmett. ”Edward är väldigt orolig.” fortsatte han.

”Ja, jag hör det.” sa jag ledset.

”Just det, gåvan.” sa han neutralt. Trodde han i alla fall.


”Emmett sluta.” sa jag bittert.

”Vadå?” frågade han.

”Jag hör dina tankar vet du.  Det här var inget jag ville ha. Det var inget som kom till av rent önsketänkande.  Det här är tvärt emot vad jag ville ha. Du vet mycket väl att allt jag vill är att bli

mänsklig. Den här gåvan är bara ytterligare ett steg längre bort från det.” sa jag ledset.

”Jag vet. Förlåt mig.” sa Emmett ångerfyllt. Jag nickade.

”Vi får springa tillbaka nu, de tror snart att vi slagit ihjäl varandra.” sa jag och blinkade åt honom. Han började skratta och vi sprang snabbt tillbaka till huset. Dörren stod öppen och vi gick in.


”Wow, båda lever och har sina kroppsdelar på plats. Jag är imponerad.” sa Alice retsamt när vi kom in. Emmett räckte ut tungan åt henne och jag fnissade.


. ”Bella, kan du ta skölden över de andra, jag är trött på att höra tankar.” sa jag och hon gjorde som jag bad.


Jag gick fram till Edward och gav honom en kram. Jag njöt av ögonblicket och jag såg fram emot att vara ensam med honom men jag hade saker att reda upp först. Jane stod borta vid fönstret och jag bestämde mig för att prata med henne. Jag slet mig motvilligt ur Edwards famn och när jag nästan var framme vid henne så ryckte hon till.


”Gå.” sa Jane kort.

”Nej.” sa jag lika kort. ”Du och jag behöver prata.” fortsatte jag lite vänligare. ”Du kan helt enkelt inte säga sådana saker.”

”Försök hindra mig.” sa hon hånfullt och stod fortfarande och

”Du vet att jag kan.  Men jag vill inte. Jag förstår bara inte varför du vill säga sådana saker till mig.” sa jag irriterat. Jane vände sig snabbt mot mig.


”Du har allt.” sa hon argt. ”Du har en familj som älskar dig, du har i princip en dotter såvitt jag förstått och, viktigast av allt. Du har Edward.” Hon såg mig rakt i ögonen. ”Vad har jag? En hög ställning i ett korrupt rättsystem och ingen som älskar mig. Jag har all rätt att vara avundsjuk.”


”Jag skulle byta bort så mycket för att bli mänsklig igen.” viskade jag. ”Det du räknade upp betyder allt för mig, men jag vill så gärna vara mänsklig. Om jag bara dött den natten hade jag kanske fått en ny chans…” Min röst tynade bort. 


Jag kände av en förändring av Carlisles känslor. Skam spred sig i hans kropp.


”Carlisle?” viskade jag frågande.

”Jag är så ledsen.” sa han och såg mig i ögonen. ”Jag trodde… Jag kunde bara inte lämnat dig där. Du var så skadad, det fanns inget annat jag kunde göra.” sa han med rösten fylld av smärta.

”Jag klandrar inte dig för något!” sa jag chockat. ”Hade du lämnat mig för att dö hade du inte varit… Carlisle. Jag klandrar mig själv för att jag inte genomskådade Royce. För att jag var så jävla ytlig att jag inte ens lärde känna honom.” sa jag upprört.


En lättnad spred sig hos Carlisle. En lättnad som var så stark att han måste ha väntat på den väldigt länge.


”Du har haft skuldkänslor över det här länge, eller hur?” frågade jag mörkt och stirrade ner i golvet. Jane var sedan länge glömd.


”Ända sedan det ögonblicket du förstod att du aldrig skulle kunna få egna barn.” sa Carlisle allvarligt. ”Smärtan jag såg i dina ögon då var så intensiv. Aldrig hade jag sett någon lida så.”

”Och jag märkte det inte.” sa jag bittert. ”Jag var för upptagen med mina egna problem att jag inte märkte att min skapare, min far i alla bemärkelser som räknas, hade så otroligt dåligt samvete för något han inte kunde rå på. Jag är ledsen Carlisle.” sa jag och såg upp i hans ögon. ”Det är jag verkligen.”


”Det är okej vännen.” svarade han och log varmt mot mig. Och jag visste att det var sant.


Jag vände mig mot Jane igen. ”Jag är ledsen.” sa jag enkelt. Jane var tyst i flera minuter.

”Jag också.” sa hon motvilligt till slut. Det fanns nog hopp för henne också.


Vi satte oss alla runt ett bord för att ha en samlingspunkt. Jag satt vid huvudändan så att Bella skulle kunna ha skölden över de andra. Ett viktigt samtal skulle börja.



Läs och skriv en konstruktiv kommentar om vad ni tyckte=) Om ni undrar varför jag skrev lappen på engelska var det för att jag i worddokumentet använde Edwards handstil från boken som font. Dessvärre bevarades det inte här i blogginlägget men ni får föreställa er=)


Kramar!

//Marielle=)

Av Sofie - 18 augusti 2010 00:18

Skulle ni vilja äta lunch med Peter Facinelli någon gång?


Just precis det såldes nyligen på eBay. En lunch för två med Peter i New York någon gång mellan oktober och december gick för inte mindre än 8100$. Det är enligt Forex idag 61 696,89 kronor.


Pengarna går givetvis till välgörenhet, The Onyx & Breezy Foundation får de här pengarna och de ägnar sig åt att se till att djur har det bra.


Ett bra initiativ av Peter tycker jag, mer sådant här!


//Marielle=)



Av Sofie - 15 augusti 2010 10:30

Här kommer del två på veckans höjdpunkter vecka 32 :) Jag hoppas att det var mycket kul att läsa och det är ju mycket eftersom det kommer vara detta som kommer ut tills nästa söndag. Men nu fortsätter vi :)


Torsdag den 12e augusti.

Det kom ut bilder på  Anna Kendrick, Christian Serratos, och Nikki Reed som hade varit med på Blackberry Torch Launch. Kul att se några av dem tillsammans :)


Det tillkännagjordes också att Robert Pattinsons vän Tom Sturridge ska spela tillsammans med Kristen Stewart i filmen On the Road. Vill ni läsa hela artikeln klicka här :)

Skådespelaren James Franco som har varit med i filmer som Tristan+Isolde, Milk och Pineapple Express pratade med PopSugar Rush och i denna videon ser vi James och Dave Franco. De disskuterar vilket team de är och Dave är iaf Team Edward :D



Fredag den 13e augusti.

På fredagen kom det ut en sneak peak på The Hillywood Shows parodi på Eclipse. De här gänget är så otroligt skickliga så jag längtar verkligen efter att få se hela parodin, den ska komma någongång i höst :D Vad tycker ni om deras föregående parodier?



Kristen Stewart är just nu i Montreal för att filma On the Road och hon har rollen som Marylou. Sen har det också kommit bilder på Robert Pattinson och Kristen Stewart tillsammans utanför set. Se me bilder här! O jag gissar att de här bilderna får igång pressen och paprazzina :o Hmm men fortfarande tänker jag inte säga något, vill att de ska bekräfta det själva om de skulle vara tillsammans :) Men vad tror ni?



Lördagen den 14e augusti.

Hittar verkligen ingenting roligt som hände på lördagen, alltså igår :( Lite segt på Twilight fronten i veckan även om det har kommit lite roliga saker ^^

Men kan ju skriva här att vinnaren till drömfångaren är utsedd och vinnaren är Linn! Så alla ni som deltog kolla eran inkorg för mail :)


Innan jag avslutar detta inlägget har jag en fråga till er. Vilka av er kommer att se den nya filmen Vampires Suck på bio? Den kommer ut onsdagen den 18e augusti och har samma premiär datum här i Sverige som i Usa.

SOm sagt avslutar med denna trailern och så ses vi nästa söndag och jag hoppas verkligen att i tyckte om detta :) Vill ni följa mig i veckorna så kolla in min nya blogg http://sophiiek.blogg.se.

Kramar Bellz :) <3 



Bildkälla 1,2,

Fakta källa till inlägget, Eclipsemovie, twilightguide, crookedsmile.

Presentation

Omröstning

vilken är den bästa filmen i Twilight sagan?
 Twilight
 New Moon
 Eclipse
 kan inte välja, alla är lika bra :)

Fråga mig

94 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Augusti 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Tidigare år

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

esafe

ESafe.se

Gratis Bio

Gratisbio.se

Webfaktura

Öresbud


Skapa flashcards